Inga länder når 50-procentig representation för kvinnor i politiken.

Forskarna i det här projektet kommer att studera faktorer som påverkar kvinnors representation i politiska och demokratiskt valda sammanhang och vad som händer när kvinnor faktiskt tar större plats i politiken.

 

– Vi har fått projektanslag i ekonomiska vetenskaper 2025 från Ragnar Söderbergs stiftelse för projektet The political economics of parity: Why women’s representation stalls and how to move beyond it, säger Jaakko Meriläinen och Céline Zipfel som är verksamma på institutionen för nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. Tillsammans med Jay Euijung Lee från nationalekonomiska institutionen på Stockholms universitet arbetar de med forskningsprojektet som innehåller fyra delar.

 

Projektet visar att kvinnors politiska representation inte bara handlar om lagar eller valregler. Den påverkas av teknisk utveckling, attityder, institutionella reformer och sociala normer. Målet med forskningen är att ge ny kunskap om hur demokratier kan bli mer inkluderande och vad som krävs för att jämställd representation ska bli verklighet.

 

Mjölkningsmaskinen förändrade politiken

I projekt ett kommer forskargruppen att studera de faktorer som drivit på kvinnors representation i valda församlingar. Genom att analysera historiska data vill forskarna undersöka hur teknologiska framsteg har hjälpt kvinnor att ta sig in i politiken. Under 1900-talet förändrades kvinnors roll i samhället dramatiskt. De gick från att främst arbeta i hemmet till att delta i arbetslivet i stor skala. Mycket av detta drevs av tekniska innovationer som sparade tid och förändrade arbetsuppgifter. Anledningen till att Jaakko började forska på detta område beror på en historia som hans morfar berättade för honom när han var liten.

 

– Mina morföräldrar var jordbrukare i Finland och mormor skötte mjölkningen av korna. När familjen fick en mjölkningsmaskin till gården förändrades livet för mormor. Morfar tog då över mjölkningen med hjälp av den nya maskinen. Mormor fick plötsligt fritid och engagerade sig då i lokala politiska organisationer. Denna förändring kan ha gett många fler kvinnor mer tid, högre status och större möjligheter att engagera sig i politik, säger Jaakko.

 

Stoppar ett “nollsummetänkande” jämställdheten?  

Forskarna kommer i projekt två att analysera om attityder står i vägen för jämställd representation. De utgår från teorin om att politisk representation är ett nollsummespel. Det vill säga att ökad representation för kvinnor sker på bekostnad av minskad representation av män.

 

– Teorin testas genom enkäter och intervjuer med väljare och partiledningar där kvinnors representation har avstannat innan den nått 50 procent. Vi genomför experiment där vi mäter attityder och försöker ta reda på om det går att förändra dessa med information, säger Céline.

 

Bygger eller skadar könskvoter förtroendet?

– I projekt tre kommer vi att undersöka vad som händer när jämställd representation uppnås genom institutionella åtgärder. Och studera hur lagstiftning om kvotering påverkar medborgarnas tillit, förtroende och attityd för det politiska systemet och för politiker. Vi vill ta reda på om ökad kvinnlig representation genom kvotering leder till större deltagande och inflytande. Eftersom tillit är en grundpelare i fungerande demokratier och ekonomier är detta en viktig fråga, säger Jaakko.

 

– Vi undersöker vad som faktiskt händer när kvoter införs. Med hjälp av internationella data jämför vi länder före och efter kvotreformer och analyserar hur medborgarnas förtroende för politiska institutioner påverkas. Underrepresentation av kvinnor i politiken påverka alla områden i ett land. Målet är att jobba med dessa viktiga frågor som gruppen funderat på länge, säger Céline.

 

Får kvinnor verkligt inflytande?

– Jag fick idén till projekt fyra när jag åkte hem till Sydkorea 2018 och blev då intresserad av ämnet inför valet där könskvotering diskuterades. Många män var missnöjda med kvoteringen och ansåg att kvinnorna inte hade förtjänat sina positioner. Det visade sig att könskvoteringen delade befolkningen i två delar, berättar Jay.

 

1992 bestod de lokala politiska församlingarna i Sydkorea av två procent kvinnor och idag ligger den på 40 procent. Protokoll från kommunfullmäktigmöten finns från Sydkoreas 226 kommuner. Dokumenten finns från före, när kvoteringen infördes, fram till nu. Gruppen kommer att analysera dessa protokoll med hjälp av en AI-assistent.

 

– Jag ville titta vidare på konsekvenserna av könskvoteringen och hur de som skrivit lagarna hade tänkt. Att sitta i en församling betyder inte automatiskt att ha inflytande. Forskning visar att personer som tillhör en liten minoritet ofta talar mindre och får mindre genomslag.

 

Nu analyserar vi protokoll från kommunfullmäktige i Sydkorea för att se hur kvinnors deltagande förändras när deras andel ökar, avslutar Jay.