Åsa Hellstadius

Projektsammanfattning

Avtal om humanbiologiskt material

Insamling, hantering och användning av mänskligt biologiskt material, oftast kallat humanbiologiskt material (HBM), regleras av ett omfattande system av lagar, regler, riktlinjer och koder på grundval av etiska principer. Tillgången till HBM vilar på principen om frivilligt givande, det vill säga donation, och sker till största delen inom hälso- och sjukvården. En central bestämmelse i såväl svensk som internationell rätt är att människokroppen och dess delar i sig inte får utgöra en källa till ekonomisk vinning. Bestämmelsen tar sikte på att motverka exempelvis organhandel. Omfattningen av vinstförbudet är emellertid oklart, särskilt beträffande möjligheterna till ersättning till donatorn. Användning av HBM i samverkan mellan hälso- och sjukvård och kommersiella aktörer förutsätter avtal om tillgång till och användning av materialet.

 

Forskningsprojektet avser att klargöra omfattningen av vinstförbudet i svensk rätt, i ljuset av avtalsrättsliga principer, med beaktande av såväl EU-rätt som Sveriges internationella åtaganden. Vilka möjligheter finns det att sluta avtal om tillgång till HBM? En angränsande fråga berör i vilken utsträckning en donator kan tillförsäkra sig ersättning i relation till framtida kommersialisering av donerat HBM, exempelvis genom del av intäkter från ett patent.