Att försöka överlista aggressiva hjärntumörer

Den vanligaste formen av hjärntumör som drabbar vuxna heter gliom. Patienter med den mest aggressiva varianten, glioblastom, behandlas intensivt med kirurgi, strålning och cellgifter. Även om patienten svarar på behandlingen kommer tumören nästan alltid tillbaka och är då ofta resistent mot vidare behandling.

 

– I snitt lever dessa patienter endast 15 månader. Eftersom prognosen för den här patientgruppen är dålig finns det ett stort behov av nya metoder för behandling, konstaterar Alexander.

 

Alexander Pietras forskargrupp har visat att standardbehandling med strålning av primärtumören kan forma mikromiljön på ett sätt som gynnar tumörtillväxt i återfallstumörer. De har sett att de tumörceller som överlever en behandling finns i speciella områden i tumören. När en patient genomgår strålbehandling är det inte bara tumörcellerna som strålas utan även den omkringliggande normala hjärnvävnaden. Forskargruppen har visat att den vävnaden kan bidra till en gynnsam miljö för tumörcellerna.

 

– Min forskargrupp menar att en djupare förståelse för hur strålning och hypoxi, syrebrist i hjärnans vävnader, omprogrammerar hjärnans mikromiljö och kan bana väg för nya behandlingsstrategier mot aggressiva gliom, säger Alexander.

 

Att hitta nya läkemedel

– I en stor studie har vi fokuserat på en av hjärnans vanligaste celltyper, astrocyten, och sett att astrocyterna bidrar till att intilliggande tumörceller svarar sämre på behandlingen. När astrocyterna utsätts för strålning förändras både deras funktion och utseende och delar av den förändringen kan i sin tur stödja tumörcellernas överlevnad, menar Alexander.

 

Forskargruppen har gått igenom tusentals substanser som är godkända läkemedel och tusentals andra molekyler som de vill testa.

 

– Målet är att hitta experimentella eller redan godkända läkemedel som kan blockera astrocyternas svar på strålbehandling. Att använda befintliga preparat går snabbare än att ta fram ny medicin. Läkemedlen har ju redan genomgått de säkerhetsstudier och kliniska prövningar som behövs för att kunna användas på människor. I vår senaste studie ser vi att Flunarizin kan bromsa aktiviteten hos vissa hjärnceller och kan ha potential som behandling mot glioblastom, berättar Alexander.

 

Lyckad konferensen på KVA

– Jag var nyligen med och arrangerade konferensen Brain Tumor Plasticity på KVA, Kungliga Vetenskapsakademien. Det har hänt mycket inom området hjärntumörer under de senaste åren. Syftet med konferensen var att sammanfatta de områden där utvecklingen har varit  störst.

 

Forskning visar allt tydligare att hjärntumörer kan variera mycket i sitt utseende och beteende. Tumörceller kan dessutom förändras över tid, vilket gör dem svårare att förstå och behandla.

 

– På konferensen fokuserade vi på hur hjärntumörers förmåga att förändras påverkar tumörens utveckling. Vi diskuterar hur olika typer av tumörceller samexisterar och samarbetar med sin omgivning, samt hur detta bidrar till att tumören kan stå emot behandling. Vi diskuterade också möjligheterna att utveckla nya behandlingar genom att rikta in sig på de molekyler som styr denna förändringsförmåga, berättar Alexander.

 

Ämnena under dagen handlade om: cancer och neurovetenskap, datadrivna insikter i hjärntumörers progression och den föränderliga mikromiljön i hjärntumörer.

 

– Det senaste är mitt specialområde och det som jag och mitt labb forskar på dagligen.

 

Vi fokuserar på hur hjärntumören agerar med sin omvärld. När man behandlar med strålbehandling påverkas hela cellen som i ett ekosystem. Olika delar av cellen påverkas på olika sätt och vi tittar på hur vi kan styra behandlingen av tumören, berättar Alexander.

 

– Konferensen på KVA blev mycket lyckad, en fantastisk dag som öppnade stora möjligheter för oss forskare. Att få ta del av akademiens renommé och stiftelsens engagemang  hjälpte oss också att locka de största namnen inom området, menar Alexander.

 

Ragnar Söderberg-forskare i medicin

Alexander fick anslaget Ragnar Söderberg Fellowship in medicine 2016, med ett forskningsanslag på 8 miljoner kronor under fem års tid.

 

– Att jag började intressera mig för medicin var mest en slump. Jag tyckte om naturvetenskap men inte matematik och var inte intresserad av att bli läkare. Så det blev biomedicin i stället! Den forskningsmiljön som tilltalade mig mest under utbildningen handlade om cancertumörer. Ett område som det är lätt att bli entusiastisk över och där det finns mycket kvar att göra. Efter min disputation genomförde jag en postdoktorvistelse i New York i neuroonkologi och därefter blev hjärntumörer mitt fokusområde, avslutar Alexander.

 

Alexander Pietras är en av tre forskare som fått möjlighet att arrangera en vetenskaplig konferens hos KVA genom ett anslag från stiftelsen till akademien.